För djupt och för farligt. Vågar jag eller vågar jag inte? 

Jag kommer att lyckas i mitt liv trots om jag aldrig tar några risker - det har alla sagt till mig. Fast "Alla" vet inte om att jag vill uppnå högre än medel.

Alla framgångsrika har någon gång misslyckas rejält i deras karriär. Det betyder att även jag kommer att misslyckas om jag gör resan. Det gör orolig och rädd. Jag är rädd för den gången, där jag kommer falla riktigt hårt pladaskt på magen. Jag kommer att vara blind och kommer inte att inse misstaget förren det finns en betongvägg framför vägen. Hur ska jag lyckas kunna ta mig upp igen när jag är på botten?

Är jag en person som går emot de hårda vindarna eller kommer jag att stanna till, eller till och med backa? 

Det känns redan tungt när jag misslyckas med ett skolarbete. Det drar ner på mig. Ibland har jag bättre dagar då jag inte tar det så hårt känslomässigt och då presterar jag ännu bättre för att jag ser resultatet som en lärdom. Självklart tar jag inte det så lätt majoriteten av gångerna. Andra gånger har jag blivit riktigt förbannad på mig själv. Kan inte glömma bort misslyckandet, skriker, får ångest och blir sängliggandes. Men det slutar ändå alltid med att jag klarar mig i slutändan. 

När jag väl har fått surat klart tänker jag: Vad kan jag lära mig av det här? 

Sedan kämpar jag ännu hårdare i och utanför skolan. Ännu fler timmars arbete läggs ner, bättre nedskrivna annteckningar görs, planering inför arbetet, tioals repitetioner och jag gör allt med hopp om att få bättre betyg.

Resultatet? Jag får bättre betyg jämfört med förra gången.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte sprungit på två dagar eftersom att det har regnet varje kväll. Det enda jag tänker på nu är: 1. Jag har ont i magen pga svårsmält mat 2. Det var länge sedan jag sprang och min kropp har vilat klart nu 3. Vafan svarar inte Joakim mig p...

Vad har jag att klaga på egentligen? Mitt liv är så lätt i konstrast till andras. När jag är hungrig äter jag. När jag vill ut, ja, då går jag ut.  ...

Jag äger ett set av träningskläder, ett par vita hörlurar som jag fick i samband med mobilköp och ett par skor (som jag även använder som sneakers.) Detta är vad som krävs för att jag ska gå ut och springa. Skor, hörlurar och kläder.    Vilket jä...

Jag låser upp dörren, tar av min jacka och alla kläder i en otrolig snabb fart och gråter samtidigt ännu mer. Det gör så ont i överkroppen. Hjärtat bultar på ett konstigt sätt och mitt ansiktet är rött. Jag får knappt luft. Sedan står jag tillsist en...

Den gjorde mig så ledsen. Började att gråta massor. Främst för att alla hennes ord står i hennes dagbok. Dagbok. Något som jag skriver varje vecka. Men mina ord är inte lika fina som hennes. Jag är för dålig för att vara som henne.   ..ensam i sk...