Den gjorde mig så ledsen. Började att gråta massor. Främst för att alla hennes ord står i hennes dagbok. Dagbok. Något som jag skriver varje vecka. Men mina ord är inte lika fina som hennes. Jag är för dålig för att vara som henne.

..ensam i skolan. Är orolig. Över fucking allt.

Men jag vill ha dig så mycket. Bara så att du vet.

jag hatar ju faktiskt att sitta själv i skolan

Varför skulle han ge mig tid, när jag inte offrar någonting? Mitt system i huvudet skriker att han inte är den jag vill ha, jag tänker bara med fittan

Jag kommer fan aldrig bli lycklig på riktigt.

Jag ville gråta över att det här, att övningsköra, är det enda jag och min pappa gör tillsammans.

Jag har inte den kompetensen. Är för dum, för omotiverad, för lat. Hur fan ska jag lyckas i livet? 

Enklare för vem? Mina föräldrar? Eller mig själv? För mig har det verkligen inte varit lätt.

För fan vad jag mår bra nu, efter att ha vilat i två timmar, liggandes i sängen där jag kollar på unga mammor. 

Hej, dessa tio dagars frånvarande har varit så omtumlande. Ja men verkligen, grät i skolan, hade ångest, var ändå glad, men inte, bråka med en snubbe och blablablaaaaaaaa.

Tjenis, jag har börjat med Youtube :) Vilket faktiskt e feeeett nice.