Inlägg publicerade under kategorin Texter

Av Michelle - 12 februari 2017 20:44

Killar har frågat mig om alla hjärtans dag. Hur fan kan man vilja ha mig? Man kan inte vilja ha mig.


På tisdag är det som alla vet, alla hjärtans dag. Vilket har varit en enormt obetydelsefull högtid för mig under hela mitt liv. Högtiden har aldrig angått mig. Jag är singel och ensam. Så varför skulle jag fira det? Iår har jag blivit utbjuden till flera dejter. Inte av en kille, utan av flera. Flera fina killar har velat spendera alla hjärtans dag, med just mig. Detta förstår inte jag. Varför skulle man vilja ha mig? "De är kåta. De är ensamma, desperata eller oseriösa och de känner inte mig." Jag tackar nej till dejten på direkten, gör frågan till ett skämt och säger "Lycka till bror."

Av Michelle - 6 februari 2017 19:14

Skriver flera rader. Raderar allt. Skriver lite till. Raderar allt igen.


Ungefär så har det varit för mig hela veckan. Jag är så jävla dålig. Förlåt, men jag är så dålig. Tror verkligen inte på mig själv när det gäller skrivandet på svenska. Jag är så jävla dåååålig! Fattar inte hur jag inte kan fylla alla C kriterier på svenskan. Hur jävla dålig ska man få va? Kommer sänka mitt merit totalt pga det. Svenskan är tre jävla kurser ju. Asså neeeeej. Huvudet skriker neeeeeej. Kommer fucka upp.



Av Michelle - 31 januari 2017 23:30


Jag har velat bli förskolelärare sedan jag gick i 6an. Men jag har aldrig låtit mig själv på riktigt överväga den tanken. Tanken över att leva ett svenssonliv och efterleva i min mammas fotspår är inte tillräckligt tillfredställande. Jag kommer att leva samma normala liv och tjäna 25k i månaden. Det låter så tråkigt, stabilt, normalt och svenskt. 


Fast jag vet ju att jag kommer bli lycklig på jobbet. Jag älskar ju barn. Jag älskar att åka till små utflykter i staden tillsammans med barn. Jag älskar att man äter regelbundet på förskola. Jag är positiv till tanken att bli tvingad att vara utomhus exakt varje dag, i regn och skolsken. När en förälder kommer för att hämta sitt fina barn ser jag mig själv säga "Hejdå, vi ses imorgon!" till varenda barn som är i min avdelning. Jag är knappt negativ till en enda grej på dagis, förutom grejen med att byta blöjor. Men det kommer jag aldrig dö av. Speciellt inte om jag är på en avdelning med större barn. Då torkar man ju rövar istället.


Sedan jag gick i 6an och praoade på min mammas dagisarbetsplats har jag velat jobba där. Om 1 år och två månader har jag legal möjlighet för att få tjänsten. Då kommer jag definitivt att söka tjänsten. För jag älskar ju barn. Det är ju trots allt drömhelgjobbet för mig just nu.


Egentligen vet jag redan vilken utbildning jag vill till, från hjärtat. Men jag låter mig själv inte sträva efter den utbildningen. Det låter ju så jävla konstigt. Att jag i fyra år har velat jobba på min mammas dagis, men aldrig har velat söka den utbildningen.


Anledningen är för att det finns så jävla mycket annat i världen. Världen är ju så mycket större än en förskola med 110 st fina barn. Världen kan erbjuda mig så mycket mer. Så varför ska jag ta en säker utbildning som leder till medellön? Jag vill ta ut 30k i lön varje månad. Det räcker till allt jag vill ha och jag behöver inte oroa mig om min ekonomi, utöver bostadsköpet. Men det är en annan historia. 



Av Michelle - 31 januari 2017 18:09

Näst intill midnatt ligger jag i sängen och snorgråter. På den lilla lilla mobilskärmen lutandes mot min kudde, spelas en serie från Youtube. Huvudpersonens syster dör i avsnittet och jag kan inte låta bli att tänka på min farfar. Det är så svårt. Jag kan aldrig njuta av nuet, så jag snorgråter istället. 




Av Michelle - 16 januari 2017 17:32

Jag fick verkligen en wtf-känsla och började gråta av chock när jag läste artikeln: Vanliga frågor om HSP, HSP Sverige. Alla nedanstående punkter stämmer in på mig. 

 

 

Föredrar att stå vid sidan snarare än att kliva rätt in i en ny social eller rumslig situation, för att därigenom få tid på sig att observera och reflektera innan man aktivt engagerar sig i situationen.

 

Är väldigt medveten om delatjer, nyanser och små konstraster. 


Är mer medveten om andras tankar och känslor än vad de flesta är, p.g.a att man är duktig på att fånga och tolka sociala icke-verbala signaler. Vilket gör att man ofta gissar rätt med hjälp av sin intuition.


Tycker att naturen har en särskilt helande och lugnande effekt, eller att man oftare än andra blir rörd av dess skönhet. Förtjust i växter och att vara nära eller i vatten.


Åsamkas ofta större lidande p.g.a dåliga uppväxtförhållanden än vad andra gör, men kan också ha vunnit mer än andra om man har vuxit upp under goda förhållanden.


Handlar mer samvetsgrant än andra p.g.a att man är så starkt fokuserad på orsak och verkan (d.v.s. risker och möjligheter). Vanligt är därför att man som HSP tänker att "Tänk om alla lämnade skräp efter sig på det viset" eller "Om jag inte blir färdig med mitt jobb i tid kommer jag att sinka andras"


Är ovanligt bekymrade över sociala orättvisor och miljön, samt uttrycker ofta ett starkt känslomässigt engagemang. T.ex "Jag kunde inte bara stå där och låta det hända henne" 


Beskriver ofta en större känslomässig reaktion än andra vid olika händelser.


Minns att man haft sådana här särdrag redan som barn.


Har en större sensorisk känslighet — darrar lätt, har ett mer reaktivt immunförsvar och har en lägre smärttröskel. Får ofta större reaktioner av koffein och mediciner än vad andra får.




En del av mig tycker att det är skönt att äntligen få veta vem fan jag är. Fast just nu känner jag mig ganska förvirrad. Kan inte jag bara få träffa en människa som är som mig istället för att läsa massa skit på internet där en del av det inte ens är sann?



Av Michelle - 14 januari 2017 00:26

 

När jag ser henne från en distans bort tänker jag varje gång: ''Kolla, hon ser ut som en tjej som jag aldrig skulle hänga med.''





Av Michelle - 8 januari 2017 22:07

 


''Ju mer jag tänker på det, desto mer hatar jag att vara femton. Jag känner mig så helt värdelös. Den som ändå vore tjugo åtminstone - nej, förresten, det skulle räcka med arton. Vore man det, skulle man bättre kunna..'' 


Jag kommer ihåg när jag vara 13 år gammal. Mitt hjärta var redan redo för att börja 1an på gymnasiet. I verkligheten var det hela tre år kvar tills dess.

Av Michelle - 4 januari 2017 22:32
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  

Presentation

Min blogg används som en dagbok där jag skriver om mina känslor i alla former och nyanser.

Kategorier

Sök i bloggen

Fråga mig

0 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Arkiv


Skapa flashcards