När jag ser henne från en distans bort tänker jag varje gång: ''Kolla, hon ser ut som en tjej som jag aldrig skulle hänga med.''

Deja vu.

Sorry för att det alltid är liknande bilder. Spegelbilder i skoltoan kommer jag nog aldrig tröttna på att ta.

Just nu lyssnar jag Spotifys ''Discover Weekly''. Ger alla låtar några sekunders chans och sedan byter jag låt. Det blir så genom hela listan i tro och hopp om en bra låt. Usch vad dåliga låtar Spotify rekommenderar till mig. 

Kompis som jag älskade som fan förr, raderad. Internetkompisar som bor på andra sidan jorden, raderade. Och slutligen, kille som har slutat i min nuvarande klass, även han har raderat mig.

Har en lättnad över att jag kan se vem som har raderat mig. Det betyder att jag aldrig behöver lägga några tankar på dem igen. De unfrienda mig över internet utan ett enda ord, en touch på mobilen och det är hejdå för evigt.

Svider faktiskt lite just nu. Jag betydde ingenting. Men vad kan jag göra åt saken? Kommer aldrig prata med dem igen och inte heller säga hej till dem på stan. 

Jag blev internetraderad eftersom vi inte känner varandra.

Igår snorade och grät jag en hel jävla flod under en timme. Jag har så mycket att vara ledsen över. Därför har jag försökt tänka så lite på det som möjligt, men igår kom allt som dominobrickor efter varandra. 

          Vet inte varför jag vill ensam när jag är ledsen, men det känns så mycket bättre efteråt. Jag får liksom ut alla känslor på en gång och introvert som jag är får jag energi av mitt egna sällskap.

''Ju mer jag tänker på det, desto mer hatar jag att vara femton. Jag känner mig så helt värdelös. Den som ändå vore tjugo åtminstone - nej, förresten, det skulle räcka med arton. Vore man det, skulle man bättre kunna..'' 

Jag kommer ihåg när jag vara 13 år gammal. Mitt hjärta var redan redo för att börja 1an på gymnasiet. I verkligheten var det hela tre år kvar tills dess.

Då har jag officelt övningskört för första gången!

Körde på 1an hela tiden. Med andra ord så rullade jag och farsan extremt långsamt fram på en stor, tom parkering. Det var i alla fall väldigt tråkigt och nu är jag helt slut. Finner inte körkort intressant eller nödvändigt just nu, men det är bara något som alla ska ha!(?).

Körkortsmål: Fredagen den 9 mars 2018 ska jag ha klarat allt vad det nu är och få mitt körkort!

Efter att två Wasa knäckemackor hade kommit ner i magen påbörjade jag en väldigt behövlig storstädning av mitt rum.

Vek om exakt alla klädesplagg, rensade bort onödiga prylar, damsög, dammade och nu är jag äntligen klar!

 Min syster har även officellt åkt hem till Uppsala. Är det konstigt att jag säger att Uppsala är hennes hem? Det kommer ut helt naturligt. Hon är Uppsala student och hennes hem är i Uppsala. Min lilla håla kommer hon nog aldrig någonsin igen att kalla för hem.