Då har jag officelt övningskört för första gången!

Körde på 1an hela tiden. Med andra ord så rullade jag och farsan extremt långsamt fram på en stor, tom parkering. Det var i alla fall väldigt tråkigt och nu är jag helt slut. Finner inte körkort intressant eller nödvändigt just nu, men det är bara något som alla ska ha!(?).

Körkortsmål: Fredagen den 9 mars 2018 ska jag ha klarat allt vad det nu är och få mitt körkort!

Efter att två Wasa knäckemackor hade kommit ner i magen påbörjade jag en väldigt behövlig storstädning av mitt rum.

Vek om exakt alla klädesplagg, rensade bort onödiga prylar, damsög, dammade och nu är jag äntligen klar!

 Min syster har även officellt åkt hem till Uppsala. Är det konstigt att jag säger att Uppsala är hennes hem? Det kommer ut helt naturligt. Hon är Uppsala student och hennes hem är i Uppsala. Min lilla håla kommer hon nog aldrig någonsin igen att kalla för hem.

Jag älskar att använda ansiktsmask. Det rengör på djupet och huden känns len efteråt. 

Adiós porisar och orenheter. Skönhetsideal tycker inte om er.

Telefonen ringer och det står ''hemligt nummer'' på displayen. Hela min familj vet nu sedan en månad tillbaka vad det betyder. Det är faster som ringer. Farfar måste få skjuts till sjukhuset. 

Min farfar är 94 år gammal. Han har prostata och har haft sjukhusbesök minst två gånger i veckan.

Jag gråter varje gång när jag tänker på det, men jag har aldrig visat det för något. Då och då får jag explotioner av aggression. Jag är så jävla arg på mig själv och tar ut ilskan på andra. 

Jag är arg på mig själv för att jag efter alla dessa år inte har haft en enda konversation med honom utöver ''Hej, har du ätit, farfar sitt här, osv'' Han kan inte svenska och jag kan endast enkla fraser av kinesiska. Språkskillnaderna är enorma.

Drygt 16 år har jag låtit passera förbi utan att skapa en relation med honom. Något säger att det är försent nu.